Jag förlorade min mormor den 2 april 2014. Den första släktingen jag förlorar, första begravningen jag var på och den personen jag älskade mest var den första som lämnade mig. Detta var den värsta dagen i mitt liv. Jag pratade med min mormor dagen innan och hon kunde inte säga någonting.. Jag sa flera gånger om och om igen att vi snart kommer, håll ut, va stark. Tårarna rann och efter vi la på ångrade jag och har ångrat sedan den dagen att jag glömde bort att säga det viktigaste av allt nämligen hur mycket jag ÄLSKAR henne. Dagen efter det samtalet satt vi i bilen påväg ner till Rumänien. Där jag för sista gången fick se min mormor. Hon kunde inte längre säga något, inte längre röra sig eller höra mig.